Heaven's hung in black

Igår var det så dags för starten av denna konsertvinter. W.A.S.P på Debaser Medis. Kom dit i tid trots att jag varit tvungen att rusa. Hade jobbat innan och skulle jobba idag med så innan bandet började tog jag en alkoholfri öl. Carlsberg non-alcoholic. Riktigt god-den ska jag köpa hem till bilförare när jag har middag. W.A.S.P började tidigare än väntat och hade inget förband innan-oväntat. Spelningen var helt okej men kommer inte hamna på min 5-i-topplista. Detta kan bero på saker som att jag har jobbat som en dåre denna vecka och därför inte hunnit ladda och att jag inte lyssnat in mig på W.A.S.P. Dessutom var det grymt varmt och trångt i lokalen och jag lyckades hamna i de storvuxna grabbarnas sektion. Dock glad att jag var där för Blackie Lawless är en bättre sångare än jag förväntat mig och det är alltid häftigt att se legender in the flesh.Dessutom var det fint att se alla vuxna män som såg sina barndomsidoler med lycka i blicken. Och för alla er som undrar-nej Blackie har inte sågklinga i skrevet längre (han har den ¨på ärmen). Och det kastades inget kött längre-bara Fanta och handdukar. Det är mognad inom hårdrocken-på 80-talet drack han blod ur döskallar, igår fanta ur flaskan.

Ni som vill ha setlisten har den här. Jag bjuder på avslutningslåten-"Heaven's hung in black"

Need a Phoenix

Har varit låg idag. Tung arbetsdag som slet på psyket. Egentligen skulle jag ha varit på Harry B James ikväll och lyssnat på Burning Darkness men spelningen har blivit framflyttad till slutet av månaden. Känns bra för jag är trött och vissen och hade inte gett bandet en rättvis chans. Är dessutom definitionen på överkänslig så ni kan ju tänka er. Hoppas dock att en god natts sömn ska göra susen. Har ju dessutom en fin Ravenlord som kan sprida positiv energi via sms.

Veckans måndagsmetal är vald eftersom Jens Johansson, keyboardist, fyller år idag och för att jag hoppas att jag kan resa mig som en fågel fenix.

Enter Samhain

Så har ännu en helg förflutit och den har spenderats socialt. På fredagen kastade jag mig iväg efter jobbet för att möta upp Ravenlord och dra iväg till det sista hemlika huset och Alvfursteparet. Har tänkt länge på att vi skulle ses och när jag hörde av mig tyckte de också att vi skulle ses. Det blev en middag med dem och en vän till, min härliga blå textilälskande vän. Vi bjöds på god vegomat och som dessert svängde grabbarna ihop en marängsviss medan vi tjejer pratade i köket. Härligt:) Köpte en skiva från Alvfurstinnans band Medvind, det är musik som ger ren och skär lycka-har lyssnat på den och det är balsam för själen.

Lördagen påbörjades med ett varmt skumbad i sällskap med Ravenlord-därefter åkte han hem för att förbereda sin lya inför grabbkväll (tror han behövde det) och jag fixade mig iordning för att åka till en annan vän. Det är alltid trevligt där-hon lagar fantastisk mat och trots att jag är c:a år yngre än hennes vänkrets (vi träffades på universitetet) så känns som jag passar in, och de är i mina ögon bra förebilder när det gäller att umgås med barn. Barnen är med i den mån de vill, och när vi vuxna blir för tråkiga (vuxenprat blir ju det när man är liten) så går de till sonens rum och leker. Jätteskönt för barnen får ta plats men inte ta över.

Nu har ytterligare en allhelgonahelg lagt till handlingarna. Det tråkiga är att den gamla dammiga konflikten mellan halloween och allhelgona blossat upp igen. Trodde vi hade kommit förbi den nu. Själv gillar jag halloween och tycker den behövs av följande skäl:

• Vi behöver en höstfest. Utan den så blir ju hösten en mörk sträcka av vardag och behov av varmare kläder tills jul-till skillnad från den högtidsspäckade våren.
• Den bryter av högtidsmönstret. Det är kul med en högtid då man får mysrysa lite och när hårdrocksestetiken får vara med (svart, döskallar, osv) De andra högtiderna är , i min smak, lite för puttinuttiga om man kör traditionellt. Läs Hampus Eckermans inlägg, inklusive kommentarer-han uttrycker det briljant.

Jag ser heller inte att det måste vara en konflikt mellan allhelgona och halloween. Personligen har jag inga problem med att klä ut mig till demon och festa på fredagen, för att sedan tända ett ljus på familjens gravar på lördagen. Självklart kräver detta respekt, att vi som gillar halloween håller oss borta från kyrkogårdarna. Vi ska ju inte glömma att båda festerna har sin grund i tron att slöjan mellan de levande och dödas värld är som tunnast denna dag.

Kanske är lösning att inspireras av wicca och fira Samhain, en keltisk skördefest som markerade sommarens slut. Där tänder man ljus i fönstret för att hålla onda andar borta och för att de goda andarna att hitta hem (i gamla tider lär man t.o.m ha dukat för de vid bordet). Samtidigt som man fick passa sig, för andarna är ute på den vilda jakten och där kunde man ryckas med.

My true blood

Var på blodcentralen idag. Fick medalj för att det var 20:e gången som jag gav blod. Det kändes bra. Sköterskan kommenterade att min klädsel var "halloween-svart" och när jag frågade om mitt hb-värde så svarade hon "Det är bra-så du behöver inte suga något blod i helgen;)" Blodgivningen tog idag så det har inte blivit mycket gjort förutom det.

Idag blir det klassiska "Raining blood" med Slayer för att fira min 20:e blodgivning.